Cykeltest i dubbel bemärkelse

För ett par veckor sedan gjorde jag ett cykeltest på Concept Education här i Jönköping. Ett tröskeltest samt VO2max en varm och skön vårdag, dvs väldigt svettigt inomhus… I fredags gjorde jag ytterligare ett test av lite mer njutbar karaktär då jag plockade ut min nya hoj på en premiärtur på stan, solsken och gott väder denna gång också!

Jag gillar verkligen att köra tester, det är både ångestladdat och roligt på samma gång. Eftersom jag aldrig testat på tröskeltest på cykel innan kunde jag dock gå in med en något lägre grad av prestationsångest. Ett värde på VO2max hade jag ju dock att gå på från förra året när jag var där och maxade på löpbandet. Tröskelbiten testades genom att cykla 4 min åt gången på olika watt, efter varje intervall mättes mjölksyran för att hitta tröskeln. Det blev några stick och intervaller innan detta var klart. Känslan var oväntat bra i benen och jag kunde trycka watten utan större bekymmer. Resultatet var bra, över 300 watt, vilket i alla fall Christian tyckte var godkänt. Så utan att ha någon erfarenhet av watt får jag vara nöjd med det. Testet avslutades sedan med 4 min max, med en mask på som mätte syreupptaget. Instruktionen var att utveckla så bra wattsnitt som möjligt på 4 min. Jag försökte öppna kontrollerat, hålla i utan att vägga och sen spurtade jag ännu mer sista minuten. Det var gruvligt jobbigt och jag trodde inte jag skulle klara att köra 4 min.. Men det gick och syreupptaget mättes till ett värde strax över min gamla PB på löpbandet. Med tanke på att man normalt presterar något sämre på cykeln än på löpbandet var det ett riktigt fint kvitto. Nu återstår bara att översätta detta på en riktig cykel utomhus, vi får väl se hur det går när säsongen drar igång!

Men som sagt, detta var ju inte det enda test jag gjort senaste tiden. Jag är äntligen ägare av en tempocykel, en Cannondale Slice med Zipphjul från Öster Cykel. Det var en häftig och ovan känsla under fredagens cykeltur, nästan som att lära mig cykla på nytt. Men efter en timme kändes det kanon och det var en fröjd att känna på fartvinden. Det ska nog kunna gå riktigt fort nu, bra testvärden och en cykel i absoluta toppnivån. Nu gäller det bara att fortsätta träna på och ladda inför premiären. Under påsk blir det dessutom en vecka på Mallorca, det ser jag verkligen fram emot! Först ska jag bara kurera den förkylning jag precis åkt på, men det ska väl inte vara några konstigheter.

Cannondale Slice
Avslutar med en bild på min nya pärla!

Tillbaka som solskenscyklist

När jag la cykelsatsningen på hyllan för flera år sen övergick jag till att lägga mina mycket sällsamma cykelpass under varma och soliga dagar, jag blev en så kallad solskenscyklist. Inför triathlonsatsningen har jag varit nervös för vintern och kalla tuffa cykelpass, med facit i hand var det ju inget att oroa sig för. Vintern har varit ovanligt mild och snäll för en cyklist, skönt för mig.

Nu har verkligen solen och värmen slagit till igen och solskenscyklisten i mig njuter! I lördags var andra cykelpasset sen jag började triathlonträna som innehöll 100% solsken. Mycket härligt och faktiskt ganska varmt också. Jag njuter för fullt!

IMAG1426En bild från dagens morgonpass, strålande sol och vindstilla

Simträningen har gjort mig till en bättre stakare

Igår körde vi stafettvasan, jag och Malins familj. Körde förstasträckan i år igen, precis som förra året. Då var jag i Mångsbodarna som 49:e man på tiden 1:18:10 efter att ha passerat Smågan som 29:a. Denna gång lyckades jag mycket bättre när väl stakpartiet började, lite problem uppför då det frös i ordentligt. Men väl på toppen la jag en knapp minut på att skrapa bort allt med trugan och sen kunde jag staka på för fullt. Jag passerade Smågan som 24:a och kunde sen växla ut Håkan på 2:a sträckan som 23:a på tiden 1:13:13. Äntligen lyckades jag också slå min tid Sälen-Mångsbodarna från 2010 då jag körde hela loppet. Resultat

Känslan är att framförallt stakningen blivit mycket bättre till i år, detta trots att jag knappt åkt några skidor i år (15 mil i Italien ihop med Marcialonga, Huskvarnaloppet och ett pass på konstnön vid klubbstugan). Jämfört med tidigare år är det försumbart. Jag tror det beror på simträningen, trodde inte det skulle göra någon skillnad. Men det verkar som jag blivit starkare, tekniskt tror jag nämligen inte jag gjort några framsteg. Fysiken är nog också bättre nu än jag någonsin varit tidigare, de många triathlontimmarna börjar ge effekt.

Efter gårdagens lopp var jag lite sugen på att köra Vasan, men tänker långsiktigt och inser att det sliter för mycket. Ett Vasalopp innebär minst en veckas tappad träning, i alla fall är det min erfarenhet. Så istället för att tävla inledde jag dagens långpass där jag slutade igår, i Mångsbodarna. Sen tog jag ett lugnt och långt pass och körde in till Mora. Skön känsla att ha kört hela spåret ytterligare en gång!

IMAG1413Skönt att se vasaloppsmålet även efter ett (långt) träningspass