SM 4:a på hemmaplan – vilken upplevelse!

Hittills har jag skrivit tre race reports som triathlet, jag har alltid försökt att vara kortfattad för att ni inte ska hinna tröttna innan ni kommit till slutet. Men med tre moment, växlingar och långa tävlingstider är det inte lätt. Den är gången finns det ännu mer att berätta, men jag ska försöka hålla det till en lagom lång läsning…

Vätterchallenge tillika SM i Medeldistans har funnits med i tankarna sen jag bestämde mig för att satsa på triathlon i början på förra hösten. Det har hela tiden varit min ambition att vara som bäst då och att bjuda Jönköping på ett riktigt hemmahopp. Samtidigt har jag försökt hålla nere pressen både från mig själv och andra genom att påminna om mitt mål att bli topp 8, att det var min andra tävling på distansen och att det faktiskt är min första säsong som triathlet. Mycket har hunnit hända sedan jag började träna i höstas men överlag har det gått smärtfritt och jag har kunnat bedriva träning i princip hela tiden. När jag gjorde premiär nere i Sövde började jag med seger direkt, fortsatte sedan med en träningsperiod till innan jag lyckades prestera en överraskande 6:e plats på SM olympisk och för en vecka sedan tog jag en lite mer väntad seger i Göteborg. Så var det då äntligen dags för Jönköping, fysiskt har det känts stabilt och dagen innan till och med kanon. Men mentalt kändes det skit, jag var tagen av stundens allvar och trots att jag försökt hålla nere pressen så kände jag av den. Egentligen började det väl i fredags kväll när jag provcyklade banan, det kändes kanon! Men sista kilometern gick bakväxeln sönder och jag blev nog aldrig så nervös som jag borde blivit.. Att lösa det kl 20 dagen innan var väl kanske inte optimalt, å andra sida var det ju tur att jag körde den där rundan så att cykeln gick sönder då istället för på första varvet på tävlingsdagen. Det ordnade sig ganska snabbt och nu kunde jag känna mig trygg med cykeln som ju fick en bonusservice kvällen innan.

Klockan 9 drog vi iväg i Munksjön, hela 22,5 grader varmt i vattnet och våtdräkt var förbjudet i seniorklassen. För mig personligen spelar det mindre roll om det är våtdräkt eller inte. Det blir ett lite långsammare lopp, men det är ju lika för alla och så slipper jag kränga av mig den vilket jag är ganska dålig på. Jag valde att lägga mig lite bredvid värsta trängseln i början för att komma in i loppet själv och anslöt lite senare till klungan. Första halvan kändes jättelång men när vi vände tillbaka kändes det fortsatt bra i kroppen och jag gav mig på nytt ut i eget stråk för att försöka avancera lite. Hittills i min korta triathlonkarriär har jag aldrig upplevt att jag har haft förmågan att göra tempoökningar mitt i långa simsträckor och dessutom ta in på någon framförvarande för att sedan utnyttja dennes drag och ta mig upp i fältet. Det var en grym känsla att lyckas med detta och väl in mot växel hade jag lyckats ansluta till en klunga som jag tidigare sett dra ifrån mig. Upp ur vattnet var jag 6:a i herrseniorklassen 2:20 efter och jakten var igång!

VC simstart
Simstarten – foto: Gunilla Holmberg

Planen var att satsa allt på cykeln, jag visste att jag var en av de starkaste och att jag skulle kunna göra något där. Tyvärr var inte Björn Andersson med som jag sett fram emot så att mäta mig mot. Men blivande segraren Stefan Andersén bjöd på hårt motstånd. Inledningsvis plockade jag mycket och efter en mil var jag tvåa. Jag gick snabbt och efter halva cyklingen var jag 45-50 sek efter. Närmare kom jag dock aldrig och väl in mot växel var det 2 min upp igen. Det räckte dock till snabbaste cykeltid och bakåt hade jag ganska mycket tid till övriga.

VC cykel
På jakt framåt – foto: Susanne Leijonberg

VC cykel varvning
Varvning – foto: Gunilla Holmberg

Det var häftigt att komma in som 2:a i växlingen och publiken var underbar. Jag växlade snabbt, när jag väl hittade min plats och gav mig ut ur växelzonen 1:50 bakom Stefan. Jag försökte lugna ner mig och hitta en skön rytm i löpningen. Det kändes fint men efter 3km trodde jag att det var kört. Insida lår nöp till i kramp på en ny nivå mot vad jag upplevt tidigare. Vilken frustration det var att börja stretcha som SM 2:a på jakt. Tankarna snurrade runt i huvudet och det kändes hopplöst. Jag började gå sakta och stirrade ner i asfalten för att slippa se publiken i ögonen. Sakta började det släppa, jag kunde börja jogga och efter 2 min var jag igång igen och tog mig bort till vätskan där Vagnis stod redo för langning. Jag tog allt som fanns att ta och hoppades att det skulle hjälpa och förvånansvärt nog så kom faktiskt aldrig krampen tillbaka. När jag väl kommit igång igen gick det bra och allt kändes frid och fröjd tills det återstod ca 1,5 varv och orken började tryta på allvar. Jag började tänka kristankar igen, det kändes som jag skulle koka över i värmen och risken för att jag skulle behöva gå kändes överhängande. Jag blev omsprungen av två stycken som hade en helt annan löpfart än mig. Mitt fokus låg nu bara på att hålla mig själv löpandes och jag började drömma om att få falla ihop bakom mållinjen. Jag har varit trött förut, men aldrig så här trött.

VC löpfoto: Gunilla Holmberg

Till slut kom jag då in på upploppet och förmodligen var jag bra mycket gladare över min 4:e-plats än de både 2:an och 3:an var över sina medaljer. Jag kostade på mig lite segergester då det kändes som en seger för mig. Jag njöt av stunden och avslutade med att visa mitt tack till Trifit genom att gå ner på huk vid trifit loggan. De återstående 3-4 metrarna blev en utmaning med kramp i båda benen.

VC målgångFantastiskt skönt att nå den blå mattan – foto: Jan-Ove Holmberg

VC stupad efter målgångHelt utslagen, på ett skönt sätt – foto: Gunilla Holmberg

Stort tack till alla som kom och hejade! Ni var grymma! Jag hade också ett stort coachgäng som förtjänar ett extra tack, de gjorde allt för att jag skulle ha koll på tider och få i mig så mycket vätska och energi som möjligt. Tack till Öster cykel för cykelsupport och det stöd ni ger mig. Jag är glad och nöjd över min placering och att jag lyckades bjuda Jönköping på underhållning från ett hemmahopp. Nu ska jag njuta av detta ett tag, sen ska jag köra sprint-SM i Malmö om två veckor och Ironman 70.3 i Budapest om fyra.

Reportage och videointervju på Jnytt och bildspel på Jönköpingsposten

VC helt slutPustar ut efter målgång.. – foto: Gunilla Holmberg

 

Gothenburg triathlon – seger igen!

Sista racet inför Vätterchallange gav bra utdelning. Målet var att hänga med i tätgruppen på simningen, avgöra på cyklingen och göra en bättre löpning än i Västerås. Det gick inte helt i lås, men tillräckligt för att jag ska vara nöjd med dagen. En vinst är ju dessutom alltid en vinst, jag var bäst för dagen!

DSC_0014Kort brödrasnack före start – foto: Jan-Ove Holmberg

Jag hade inte hundra koll på startfältet, men jag visste att Rickard Carlsson (som var 8:a i Västerås) var med som normalt är en bättre simmare än mig och därmed en bra rygg att ta. Starten gick och jag hittade en position runt 5:e plats i den lilla tätgrupp som bildades direkt. Jag fokuserade på att ligga så nära som möjligt till framförvarande för att utnyttja draget. Vi passerade första bojen efter ca 150m och fortsatte mot nästa. Jag började dock ana att riktningen inte stämde och insåg att vi var på väg mot fel boj. Jag fick helt enkelt ge mig iväg själv eftersom de inte verkade inse misstaget. När jag närmade mig andra bojen kom vi ihop igen och det var dags att söka fötter. Jag hängde med tills det var ca 500 m kvar och sen blev det till att göra resterande jobbet själv. Höll ihop det okej och var 17 sek efter täten upp till växel.

DSC_0021Upp ur vattnet 17 sek bakom – foto: Jan-Ove Holmberg

DSC_0154
Jag är fortfarande en nybörjare på att kränga av våtdräkten  – foto: Mattias Holmberg

Redan när vi sprang ut med cyklarna hade jag visuell kontakt med Rickard i tät och jag valde därför att ”bara” hänga med och komma in i cyklingen på ett kontrollerat sätt. Jag märkte snabbt att vi var tämligen ensamma där framme och därmed behövde jag inte känna mig stressad över att inte ge allt direkt. Jag väntade tills vi närmade oss första vändpunkten efter knappa 10 km och la in ett ryck precis innan vändningen. Tryckte sedan på med full kraft tillbaka till tävlingsområdet för att få en så stor lucka som möjligt inför andra varvet. Vid vändningen var jag själv med en tillräckligt stor lucka för att kunna köra ostört resten. Jag kände av fartökningen något men fortsatte mala på stabilt och höll ihop det bra. Varvtider: 26:00 (42,7 km/h) & 26:20 (42,1 km/h)

DSC_0038
Bra fart på cyklingen idag igen – foto: Jan-Ove Holmberg

DSC_0170
In mot växel igen – foto: Mattias Holmberg

Då återstod bara löpningen, en småkuperad löpning på grusväg med inslag av stig. Första varvet gjorde jag på 17:49 (3:46 min/km) vilket jag inte var helt nöjd med. Ut på andra varvet fick jag sällskap av Mattias Jonsson som gick ut på sitt första varv, hade ett lätt fint steg och en fart lite snabbare än min. Det blev en perfekt sparring och jag lyckades mobilisera kraft till en liten fartökning. Väl uppe vid vändpunkten hade jag redan tagit ca 30 sek mot första rundan. På slutet kunde jag hålla uppe farten och gå ifrån Mattias. Tiden på andra varvet blev 17:13 (3:41 min/km), positivt att avsluta med en rejält snabbare andra halva på löpningen. Bra vibbar inför Vätterchallange nu på lördag!

DSC_0199Varvning med Mattias Jonsson hack i häl – foto: Mattias Holmberg

Att gå i mål som segrare var underbart, den här gången var jag favorit men icke desto skönare var det att du leva upp till det och vinna. Trea upp ur vattnet, bästa cykeltid med 3 min och bästa löptid med 44 sek. Jag hade 5 sek/km bättre löpsnitt än i Västerås på en tuffare bana. Jag är nöjd med prestationen och ger mig själv godkänt. Lite besviken över att det fattades ca 2,5 km på cyklingen och 500 m på löpningen, men jag fick ju å andra sidan en cool totaltid över olympisk distans, 1:49:51 kommer nog dröja innan jag putsar.. Länk till resultatet

DSC_0055In på upploppet som klar segrare, skön känsla! – foto: Jan-Ove Holmberg

Bara 5 dagar kvar nu!

SM 6:a i Västerås

Inför säsongen var mitt mål att prestera topp 8 på en SM-distans, men att det skulle vara möjligt på en kortdistans (sprint/olympisk) var inget jag hade några förhoppningar på. Nej, den målsättningen var helt riktad till medeldistansen här i Jönköping. Planen var att köra motionsklassen i Västerås, detta för att jag ändå inte skulle ha någon chans i simningen och då istället få möjligheten att köra med tempocykel och få ett bra genrep inför Jönköping. Men simutvecklingen har gått framåt, mycket mer än vad jag och Christian vågat hoppas på och därför blev det seniorklass redan på detta SM.

DSC_0458[1]Växelzon och arena precis framför stadshuset – foto: Christian Kirchberger, trifit

SM olympisk distans i seniorklass innebär drafting, dvs rullåkning och förbud mot tempocykel. I övrigt inga nyheter; 500 m simning i Mälaren och 1000 m i Svartån, 40 km cykel och 10 km löpning i centrala Västerås. Ett roligt upplägg där simningen blev en transport upp mot växelzonen. Dagen bjöd på mycket blåsiga förhållanden och därmed  även vågor på en nivå jag aldrig upplevt förut. Jag fick nästan lite panik ute i Mälaren, tekniken var en mardröm och jag hade väldigt svårt att navigera. Planen var att haka på någons fötter men lyckades aldrig med det och hamnade för mig själv tidigt. Första 500 m tappade jag 1:30, vilket var långt över planen. Vi varvade på stranden och dök sedan i Svartån som hade mycket lugnare vatten. Jag lyckades hitta fokus och ett bättre driv och plockade en placering och tog in lite på klungan framför. Väl upp ur vattnet var jag 3:34 efter på en 16:e plats, vilket får ses som godkänt. Därmed tappade jag bara 2 minuter sista 1000 m.

DSC_0466[1]
Efter insim blev det överdrag på – foto: Christian Kirchberger, trifit

DSC_0467[1]
Positionerad för att försöka ta de snabbas fötter – foto: Christian Kirchberger, trifit

Äntligen dags för cykelmomentet, det var nu dags att börja plocka placeringar. Det började inte så bra dock, i växelzonen stod jag förvirrade och sökte efter cykeln innan jag till slut fick syn på den. Samlade mig, tog på mig hjälmen och gav mig iväg. Jag var själv nästan direkt men såg tre killar en bit fram. Jag mobiliserade all kraft för att fånga in dem och efter 7-8 km kom jag ikapp i motvinden. Jag noterade att jag körde fortare än täten och att gruppen jag nu var i verkade stark. Vi samarbetade bra och snart hade vi hämtat in en stor grupp cyklister. Jag tog tillfället i akt att vila upp mig lite och roterade runt med 5-6 andra. Ganska snart frågade Rasmus Andersson (då okänd för mig) om jag var pigg, och föreslog ett ryck. Självklart var jag sugen på det och vi stack iväg direkt. Ingen hängde på och vi fick till ett bra samarbete resten av cyklingen. Ett riktigt kul cykelmoment som jag tog hem strax före Rasmus och med en minut ner till tredje bästa tid.

DSC_0469[1]
Vi var snabbast på cykeln – foto: Christian Kirchberger, trifit

Ut på löpningen var jag 7:a, precis bakom Rasmus men jag märkte ganska tidigt att jag var starkare. 5:e platsen var nu 45 sek fram och killen verkade stum, men skenet bedrog när då han hittade nya krafter och slutade på bronsplats till slut. Jag hamnade i ingenmansland med en minut både fram och bak. Höll ihop det okej med 7:e bästa löptid på 37:23, vilket egentligen var någon minut mer än jag tänkt mig. Men en hård cykling och ett svårt läge på löpningen var nog faktorer som gjorde att det inte gick snabbare den här dagen.

2014-07-13_14-01-44_345Pustar ut efter målgång – foto: Laszlo Patocs

2014-07-13_14-01-48_477Nöjd med min prestation – foto: Laszlo Patocs

Målet med dagen var ett tempopass inför Vätterchallange, att inte riskera något på cyklingen, ha kul och kanske knipa en topp 10 plats om allt gick bra. Jag lyckades med allt och lite till. Nu är det mindre än två veckor kvar till Vätterchallange och en glad nyhet är att Björn Andersson kommer till start. Björn är den för mig mest omtalade triathleten vad gäller cykelmomentet, han är Sveriges absolut bästa triathlet där. Han slog exempelvis Magnus Bäckstedt på cykelmomentet under Vansbro triathlon för bara några veckor sedan. Det känns oerhört inspirerande att få mäta mig mot honom, är jag mindre än 10 min efter på cyklingen så har jag gjort det bra.

13 dagar kvar

Under 38 min

Ännu en tävlingsfri helg men självklart har jag kört ”En triathlon mitt i veckan” även denna vecka. Denna gång med ny våtdräkt, ny hjälm och premiär med tävlingshjul. Med allt detta sagt hade jag såklart sikte på ännu ett nytt rekord.

På start denna dag fanns en snabb simmare, jag gjorde ett försök att hänga på mot första boj och fokuserade helt på hans fötter. Upptäckte att resterande låg i en helt annan linje, tittade upp och såg hur snett vi simmade. Tog tag i min egen navigering efter det och vid varvning var jag i ledning. Resten gick fint, hade bra fart ut till vändpunkten på cykeln med ett snitt på 49,7 km/h. Jobbade på tillbaka och knöt ihop cyklingen på ett bra sätt, totalt rullsnitt på cykelmomentet blev 43,2 km/h. Då det öste ner regn innan start blev det en regnsjuk löpbana att kämpa sig igenom och det var svårt att springa riktigt fort där men det räckte till ett nytt rekord och denna gång under 38 min!

Tider:
Sim 10:05
Cykel 17:06 inkl växel
Löp 10:48 inkl växel
Officiell sluttid: 37:56

Inför säsongen hoppades jag på nytt banrekord och inte så mycket mer, dvs under 39:48. Jag har lyckats förvåna både mig själv och många andra. Jag har kört tre gånger i år: 39:33, 38:36 och nu 37:56. Återstår att se om jag lyckas pressa denna tid ännu mer under sommaren. Min dröm just nu är att göra simningen under 10 min, cykeln under 17 och löpningen under 10:30. Oavsett vilket så är axamoloppen kanonbra träning för att jobba fram toppformen, slipa på växlingstekniken och pressa mentalt när krafterna tryter.