SM 4:a på hemmaplan – vilken upplevelse!

Hittills har jag skrivit tre race reports som triathlet, jag har alltid försökt att vara kortfattad för att ni inte ska hinna tröttna innan ni kommit till slutet. Men med tre moment, växlingar och långa tävlingstider är det inte lätt. Den är gången finns det ännu mer att berätta, men jag ska försöka hålla det till en lagom lång läsning…

Vätterchallenge tillika SM i Medeldistans har funnits med i tankarna sen jag bestämde mig för att satsa på triathlon i början på förra hösten. Det har hela tiden varit min ambition att vara som bäst då och att bjuda Jönköping på ett riktigt hemmahopp. Samtidigt har jag försökt hålla nere pressen både från mig själv och andra genom att påminna om mitt mål att bli topp 8, att det var min andra tävling på distansen och att det faktiskt är min första säsong som triathlet. Mycket har hunnit hända sedan jag började träna i höstas men överlag har det gått smärtfritt och jag har kunnat bedriva träning i princip hela tiden. När jag gjorde premiär nere i Sövde började jag med seger direkt, fortsatte sedan med en träningsperiod till innan jag lyckades prestera en överraskande 6:e plats på SM olympisk och för en vecka sedan tog jag en lite mer väntad seger i Göteborg. Så var det då äntligen dags för Jönköping, fysiskt har det känts stabilt och dagen innan till och med kanon. Men mentalt kändes det skit, jag var tagen av stundens allvar och trots att jag försökt hålla nere pressen så kände jag av den. Egentligen började det väl i fredags kväll när jag provcyklade banan, det kändes kanon! Men sista kilometern gick bakväxeln sönder och jag blev nog aldrig så nervös som jag borde blivit.. Att lösa det kl 20 dagen innan var väl kanske inte optimalt, å andra sida var det ju tur att jag körde den där rundan så att cykeln gick sönder då istället för på första varvet på tävlingsdagen. Det ordnade sig ganska snabbt och nu kunde jag känna mig trygg med cykeln som ju fick en bonusservice kvällen innan.

Klockan 9 drog vi iväg i Munksjön, hela 22,5 grader varmt i vattnet och våtdräkt var förbjudet i seniorklassen. För mig personligen spelar det mindre roll om det är våtdräkt eller inte. Det blir ett lite långsammare lopp, men det är ju lika för alla och så slipper jag kränga av mig den vilket jag är ganska dålig på. Jag valde att lägga mig lite bredvid värsta trängseln i början för att komma in i loppet själv och anslöt lite senare till klungan. Första halvan kändes jättelång men när vi vände tillbaka kändes det fortsatt bra i kroppen och jag gav mig på nytt ut i eget stråk för att försöka avancera lite. Hittills i min korta triathlonkarriär har jag aldrig upplevt att jag har haft förmågan att göra tempoökningar mitt i långa simsträckor och dessutom ta in på någon framförvarande för att sedan utnyttja dennes drag och ta mig upp i fältet. Det var en grym känsla att lyckas med detta och väl in mot växel hade jag lyckats ansluta till en klunga som jag tidigare sett dra ifrån mig. Upp ur vattnet var jag 6:a i herrseniorklassen 2:20 efter och jakten var igång!

VC simstart
Simstarten – foto: Gunilla Holmberg

Planen var att satsa allt på cykeln, jag visste att jag var en av de starkaste och att jag skulle kunna göra något där. Tyvärr var inte Björn Andersson med som jag sett fram emot så att mäta mig mot. Men blivande segraren Stefan Andersén bjöd på hårt motstånd. Inledningsvis plockade jag mycket och efter en mil var jag tvåa. Jag gick snabbt och efter halva cyklingen var jag 45-50 sek efter. Närmare kom jag dock aldrig och väl in mot växel var det 2 min upp igen. Det räckte dock till snabbaste cykeltid och bakåt hade jag ganska mycket tid till övriga.

VC cykel
På jakt framåt – foto: Susanne Leijonberg

VC cykel varvning
Varvning – foto: Gunilla Holmberg

Det var häftigt att komma in som 2:a i växlingen och publiken var underbar. Jag växlade snabbt, när jag väl hittade min plats och gav mig ut ur växelzonen 1:50 bakom Stefan. Jag försökte lugna ner mig och hitta en skön rytm i löpningen. Det kändes fint men efter 3km trodde jag att det var kört. Insida lår nöp till i kramp på en ny nivå mot vad jag upplevt tidigare. Vilken frustration det var att börja stretcha som SM 2:a på jakt. Tankarna snurrade runt i huvudet och det kändes hopplöst. Jag började gå sakta och stirrade ner i asfalten för att slippa se publiken i ögonen. Sakta började det släppa, jag kunde börja jogga och efter 2 min var jag igång igen och tog mig bort till vätskan där Vagnis stod redo för langning. Jag tog allt som fanns att ta och hoppades att det skulle hjälpa och förvånansvärt nog så kom faktiskt aldrig krampen tillbaka. När jag väl kommit igång igen gick det bra och allt kändes frid och fröjd tills det återstod ca 1,5 varv och orken började tryta på allvar. Jag började tänka kristankar igen, det kändes som jag skulle koka över i värmen och risken för att jag skulle behöva gå kändes överhängande. Jag blev omsprungen av två stycken som hade en helt annan löpfart än mig. Mitt fokus låg nu bara på att hålla mig själv löpandes och jag började drömma om att få falla ihop bakom mållinjen. Jag har varit trött förut, men aldrig så här trött.

VC löpfoto: Gunilla Holmberg

Till slut kom jag då in på upploppet och förmodligen var jag bra mycket gladare över min 4:e-plats än de både 2:an och 3:an var över sina medaljer. Jag kostade på mig lite segergester då det kändes som en seger för mig. Jag njöt av stunden och avslutade med att visa mitt tack till Trifit genom att gå ner på huk vid trifit loggan. De återstående 3-4 metrarna blev en utmaning med kramp i båda benen.

VC målgångFantastiskt skönt att nå den blå mattan – foto: Jan-Ove Holmberg

VC stupad efter målgångHelt utslagen, på ett skönt sätt – foto: Gunilla Holmberg

Stort tack till alla som kom och hejade! Ni var grymma! Jag hade också ett stort coachgäng som förtjänar ett extra tack, de gjorde allt för att jag skulle ha koll på tider och få i mig så mycket vätska och energi som möjligt. Tack till Öster cykel för cykelsupport och det stöd ni ger mig. Jag är glad och nöjd över min placering och att jag lyckades bjuda Jönköping på underhållning från ett hemmahopp. Nu ska jag njuta av detta ett tag, sen ska jag köra sprint-SM i Malmö om två veckor och Ironman 70.3 i Budapest om fyra.

Reportage och videointervju på Jnytt och bildspel på Jönköpingsposten

VC helt slutPustar ut efter målgång.. – foto: Gunilla Holmberg

 

2 reaktioner på ”SM 4:a på hemmaplan – vilken upplevelse!

  1. Grattis till fjärdeplatsen Erik! Riktigt roligt att se att det går så bra för dig på Triathlon. Imponerande att du nästan tar medalj på SM första året du satsar. Lycka till i fortsatta tävlingar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s