DNF i Malmö

I helgen körde jag sprint-SM i Malmö, en sent påkommen tävling men med ångan uppe tyckte jag det var lika bra att köra ännu en SM-distans. Denna gång såg prognosen lite oroväckande ut med regn och risk för åska. Då det var eftermiddagsstart blev det en lång väntan och eftersom jag övernattade inne i Malmö tillbringades stor del av tiden runt tävlingsområdet. För övrigt ett spektakulärt tävlingsområde runt Turning Torso med utsikt över havet och Öresundsbron. När man blickade ut över spurtrakan gav det känslan av att man sprang rakt ut i havet, läckert!

Men men, åter till tävlingen. Ett gnutta hopp tändes när den kraftiga vinden avtog i samma takt som regnet tilltog, det såg ut att bli lugnt vatten. Men när det väl var dags för start hade visserligen regnet dragit över men vinden ökade på igen och vågorna var nu i klass med Västerås för fyra veckor sedan. Jag försökte dock inte påverkas så mycket av detta utan såg som vanligt fram emot simningen och kände spänningen i att få se hur jag skulle klara av det denna gång. Starten gick och för första gången fick jag ett par armbågar och annat första 100. Men jag tyckte själv att jag hanterade vågorna riktigt bra och klarade mig från alltför många kallsupar. Vi hade vågorna rakt emot oss första biten. Jag blev dock riktigt besviken när någon tog tag i min fot upprepade gånger och försökte använda mig för att ta sig framåt i fältet. Detta är självklart inte tillåtet och jag sparkade som en tok för att bli av med honom. Efter att ha rundat första bojen kunde jag fokusera på mitt och försökte ligga tätt på framförvarande. Jag fixade dock inte detta under någon längre sträcka och efter kanske 300m var jag rätt ensam. Navigering gick sådär men runt kom jag i alla fall till slut. Känslan var att jag var helt sist där ute i min egen strid mot havets krafter men det visade sig att det ändå var ett gäng bakom. Jag var 3:06 efter upp ur vattnet och 23/33. Förhoppningen inför start var att åtminstone vara en minut närmare täten.

2014-08-09 16.27.51
Simstarten – foto: Malin

2014-08-09 16.40.43-1
Det var rätt ensamt där ute – foto: Malin

Väl ut på cykeln var det bara att börja kriga på riktigt, jag vet att jag är svårslagen här och att det finns många placeringar att plocka. Funktionärerna påminde ständigt om den blöta vägbanan vilket kryddade den kurviga cykeldelen lite extra. Jag cyklade om flera som såg ut att precis ha klättrat upp på cykeln efter att ha misslyckats med någon sväng. Själv gick jag väldigt säkert och satsade på att gå hårt där det gick. Jag plockade stadigt på täten men förblev ensam då ingen som jag körde om hakade på. Ute på tredje varvet tog dock tävlingen slut för min del. Jag körde på något vasst och luften pös ut på nolltid. Det var bara att kliva av och börja jogga tillbaka till mål. På en längre distans kan det vara värt att byta slang och köra vidare, men på en sprint finns det ingen chans. Det är tyvärr bara att lägga ner.

Min första och förhoppningsvis sista DNF som triathlet, nu blickar jag framåt mot Budapest och min första men definitivt inte sista Ironman 70.3. Knappt två veckor kvar bara!


PS. För att få avisering via e-post vid nytt inlägg, klicka på ”Följ” i höger hörn av din webbläsare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s