Vätterchallenge – 4:a på hemmaplan igen

Det gör ont att inse men hittills i år hade jag fått stryk av 2014 års version av mig själv alla dagar i veckan. Jag har inte riktigt hittat den form jag satt inne med då, jag presterar fortfarande bra men inte lika bra. Detta gäller två av tre grenar och konstigt nog är det simningen som sticker ut som en fortsatt förbättring trots nyckelbensbrottet. Men beror nog mest på att jag var rejält mycket bättre på att simma innan kraschen och trots att det tog hårt på mig så har jag haft tillräckliga marginaler för att ändå utvecklas jämfört med förra säsongen.

2015-03-25 22.29.12-1

I slutet av mars var det här min träning, att med hjälp av högerarmen lyfta vänster arm upp till 90 grader.. Det är kanske inte konstigt att jag tog lite stryk av detta – foto: Malin Svensson

Trots detta lyckades jag alltså knipa en fjärdeplats i lördags på SM och det är för övrigt fjärde gången jag står precis utanför pallen på ett SM. Jag har gjort det en gång som cyklist och en gång som orienterare och så förra året som triathlet. Som cyklist har jag lyckats knipa några medaljer varav två guld men det i ungdomsklass. Nu drömmer jag om triathlonmedaljer i högsta klassen och jag ger mig inte. Jag har överträffat min simning i förhållande till mina konkurrenter två gånger sen jag ”sadlade om”. Båda gångerna har jag gjort det i Munksjön på Vätterchallenge. Kanske är det hemmaplan, kanske är det extra fokus, kanske är det något helt annat. Men en sak är säker, för mig har det varit årets viktigaste tävling och att lyckas plocka ut max vid rätt tillfälle är ju en helt okej egenskap. Faktum är att jag under träning ofta grubblar på hur sjutton jag ska lyckas simma, cykla och springa i de farter jag önskar. Jag är inte i närheten på träning men när jag väl står där på tävlingsdagen så går det ändå ganska bra och jag är i paritet med det jag vill. Det känns ibland frustrerande att inte vara bättre på träning, men hellre det än tvärtom.

Simningen börjar bli mitt vapen i triathlon

Simningen börjar bli mitt vapen i triathlon – foto: Sofie Svensson

När jag nu lyckats nämna lite om tävlingen bland allt annat babblande är det väl lika bra att ta er igenom loppet. Simningen gick som sagt kanon och jag klev upp som 5:a ur vattnet med bara 43 sek till 2:a plats samtidigt som Nils Svensson och Annie Thorén, två simmare som brukar utklassa mig. Björn Andersson som var klart snabbaste var ändå ”bara” 2:20 före vilket kan jämföras med Vansbro där han hade 3:19 på samma distans. Det var härligt att kliva upp ur vattnet, suga in lite beröm från klubbkompisar och vänner innan jag kom iväg på cykeln.

19987843182_483f47012a_o

Simstarten med mäktig inramning – foto: Jan-Ove Holmberg

19995611215_5c2e4a415e_o

Låg länge jämsides och trängdes med en annan simmare innan jag backade bak och fick en bättre resa på dennes fötter istället – foto: Jan-Ove Holmberg

19373051504_2f7bd47631_o

Upp ur vattnet 2:20 efter Björn och bara 0:43 till 2:a plats – foto: Jan-Ove Holmberg

Cyklingen blev en ovanligt svängig historia, med många cykelstarka triathleter på startlinjen kändes det grymt inspirerande att ge mig ut. Målet var ändå att hela tiden hålla fokus på löpningen och att disponera krafterna klokt. Ganska snabbt var jag dock tvåa i loppet med Nils och Rickard Carlsson hack i häl. Bakom jagade framförallt Fredrik Bäckson och Andreas Lindén, men jag visste även att George Bjälkemo lurade där bakom som den på förhand starkaste löparen. In mot varvning hade jag överraskande nog plockat på Björn och i samma veva fick jag höra att han klivit av strax därefter. Inte nog med det, jag hade fått en rejäl lucka utför och ledde nu med ca 20 sek. Jag försökte fullfölja min plan och trampade lätta växlar, hög kadens med lite återhållsamhet i insatsen. Ganska snart var jag inplockad av Bäckson och Nils och nästa gång utför gjorde jag ett nytt försök att rycka men denna gång gick det inte. Ut på varv tre av fyra strulade det för mig, jag höll på att tappa flaskan. Efter lite mekande i sakta mak lyckades jag få ordning på utrustningen men jag hade tappat dyrbar tid framåt. Tröttheten tog tag i mig och jag tappade ännu mer, Lindén cyklade om mig tämligen enkelt och Bjälkemo var även han nästan ikapp mig. Nu gällde det att hålla ihop det så gott det gick och fokusera på löpningen.

19809517239_35bb43cfc8_o

Ut på varv två i en oväntad men glädjande ledning – foto: Sofie Svensson

19373550724_60d01cd7af_o

Malin rapporterade tider under cyklingen – foto: Sofie Svensson

När det äntligen blev löpdags växlade jag min vana trogen snabbast av alla i T2 och drog iväg i kontrollerad 4 min/km fart. Bjälkemo sprang föga överraskande om mig som ingenting ganska tidigt men jag såg att jag plockade på Lindén som i växel var 2:20 före mig. Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag tids nog kommer ikapp och fortsatte att hålla samma fart och kände mig ganska lätt i steget. Farten är verkligen inget att skryta med, men med tanke på att jag i vår tillbringat 17 veckor med rehab och stora begränsningar i löpträningen så är jag ändå rätt nöjd med det. Det är bara de sista fyra veckorna som jag vågat lita på foten fullt ut. Efter 1,5 varv var jag ikapp och om Lindén och efter det stabiliserades min placering bara mer och mer. Sista milen gjorde sig tröttheten påmind och i det ingenmansland jag då var i handlade det mer om att ta in stämningen och alla hejarop från familj, klubbkompisar, vänner och alla andra snälla Huskvarna- och Jönköpingsbor än att springa mig tokslut.

Ut på löpningen påhejad av två sponsorer; Robert från Mighty Sport och Tommy från Öster Cykel

Ut på löpningen påhejad av två sponsorer; Robert från Mighty Sport och Tommy från Öster Cykel – foto: Sofie Svensson

20000961881_4578a7f1d9_o

Sista biten in mot mål, njutbart! – foto: Jan-Ove Holmberg

20001155781_f6fd02f96c_o

Passade på att njuta lite extra under upploppet och tacka publiken för alla hejarop, ni var grymma! – foto: Malin Svensson

Jag tappade lite fart på slutet men resultatmässigt spelar det ingen roll, jag hade min fjärdeplats och jag hade kul. Stort tack alla som hejade på mig och som peppat mig på vägen hit. Det betyder oerhört mycket! Stort tack också till mina sponsorer och samarbetspartners; IKHP, Trifit, Fodax, Jönköping Energi, Lyckes Optik, Mighty Sport, Mirakeldesign, Persgården, Sydved och Öster Cykel. Speedo och Salming förtjänar också tack som försett mig med våtdräkt och grymma skor. Även Concept träningsredskap ska ha ett tack för hjälpen med wattbiken under min rehabperiod. Utan er hade jag inte varit fyra i helgen och som sagt jag ger mig inte, jag ska ha den där medaljen!

19373109384_92dac65db6_o

Pustar ut efter målgång mottagen av min tränare (och för dagen tävlingsledare) Christian Kirchberger

Nu väntar mer tävlingar, det här var bara min andra medeldistans och tredje tävling jag genomfört i år. I augusti ska jag mer än dubblera dosen, jag ska köra olympisk distans i Malmö, sprint i Kalmar och medeldistans i Sala och på Tjörn. Jag ska också klämma in ett öppetvatten sim på Visingsö och Blodomloppet här i Jönköping. Förhoppningsvis blir det även någon 70.3 i september.


Nu kör vi vidare!

2 reaktioner på ”Vätterchallenge – 4:a på hemmaplan igen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s