SM-Sprint

Äntligen säsongspremiär i den bemärkelsen att det var första triathlontävlingen i år där jag hade som plan att gå i mål. Lanzarote i maj och Gothenburg tri några veckor senare var båda med fotproblem som gjorde att jag redan på förhand hade planerat att bryta. Från mitten på maj har jag egentligen bara ägnat mig åt rehab när det kommer till löpning. Jag var på ett fantastiskt läger i Spanien och var i kanonform när jag kom hem. Sprang bra på träningarna och gjorde ett riktigt bra Landsjön Runt med tangerat PB som var några år gammalt och jag kände mig riktigt på gång med löpningen igen. Ett brickpass några dagar senare fick jag dock rejält ont i foten och kunde knappt gå. Troligtvis trampade jag på en rot eller liknande så oturligt att jag skadade en led i foten. Nu är jag dock tillbaka såpass att jag kan genomföra lite lätt löpträning och därför kändes det inga konstigheter att genomföra gårdagens sprint.

Eftersom jag tagit ett rejält kliv i simningen i vinter och tävlingskalendern ser ut som den gör i år med medel-sm, sprint-sm och IM 70.3 Jönköping på en och samma vecka tog jag beslutet att skippa det långa mästerskapet och fokusera på sprinten och Jönköping. Såklart lockade det också att vara med på SM-veckan med allt vad det innebär. Planen blev solklar; få till min bästa simning och sen cykla starkt i toppen och vara med och kriga om medaljerna.

Simningen gick bra i 20-30 m och jag tyckte verkligen att jag var bra med men sen fastnade jag ovanpå en annan simmare och efter det var det mer simmare än vatten runt omkring mig. Jag har svårt att hantera sådana situationer och tappade helt trycket i armarna. Sökte mig ut till fritt vatten men det var svårt och tog lång tid. Jag tappade helt draget där jag ville vara men hittade tillbaka till min simning och simmade bra från 300 m och in till T1. Dock akterseglad med hela 50 sek av snabba Sandör, vilket kan jämföras med i lördags när vi simmade 2800 m i Munksjön och jag då var 2:10 efter honom. Jag tappade alltså oproportionellt mycket på dessa 750 m korta simmetrarna.

Ut på cykeln var jag i alla fall riktigt taggad och gav allt, jag plockade snabbt in konkurrent efter konkurrent och gjorde det mesta jobbet själv då det kändes som det var det snabbaste alternativet. Jag anade att Sebastian Björklund hade anslutit bakifrån och undrade om han inte skulle komma fram och hjälpa till lite men han var nog rätt nöjd med att åka med efter att ha kört ikapp 30 sek på mig och dessutom avverkat medel-sm bara 4 dagar tidigare. Efter 6 varv av 8 på cykeln kom vi ikapp andraklungan som bestod av placering 2-4:a och själva var vi 3 st i form av tidigare nämnda Sebastian men också Rickard Carlsson. Jag funderar lite på hur jag skulle agera men bestämde mig för att rulla upp jämsides och titta lite på dom och samtidigt passa på att återhämta mig lite och ta en klunk Umara. Jag slappnade dock av lite för mycket och istället för en lugn stund bestämde sig Sebastian för att det nu var dags att sätta in stöten. Taktiskt smart och väl genomfört drog han iväg och jag som dragit mig stum större delen av banan lyckades inte täppa luckan (och ingen annan heller). Så han drog ifrån och jag hamnade själv med Rickard i kampen om bronset.

Rullar upp jämsides och tittar på mina konkurrenter, nöjd att ha kommit ikapp och att få lite andrum…

Hinner sätta flaskan till munnen när Sebastian lägger in stöten, orutinerat och otaktiskt drag från min sida. Smart av Sebastian!

Jag körde ändå på det jag hade resten av cyklingen, försökte rycka ifrån Rickard vid sista varningen men jag orkade inte och låg då istället på för att ha så mycket avstånd till bakomvarande som möjligt.

Ut på löpningen var det jag och Rickard om bronset, en inte helt ovanlig duellpartner även ifall vi aldrig sprungit om en SM-medalj tidigare. Han drog ifrån i början vilket jag ändå var beredd på men visste att jag brukar kunna ta igen på honom mot slutet. Jag var riktigt stum efter forceringen under cyklingen och kom dock aldrig tillbaka från den. Det blev en tung löpning hela vägen och i mål var jag inte nära bronset.

Krigade mig igenom löpet, ingen vidare fart men det räckte för att hålla undan bakifrån – foto: Johan Linhart

Med en nattsöms distans är jag dock tacksam över att äntligen ha kunnat genomföra ett helt triathlon i år och att jag satte färg på loppet genom att dra upp till 2:a plats efter en ganska dålig simning. Jag är besviken att jag inte lyckades gå loss tillsammans med Sebastian på slutet och på så sätt kunnat ge mig själv en bättre chans till medalj, det hade varit drömscenariot. Nu har jag tre (!) 4:e platser från SM i triathlon i bagaget, två i medeldistans och en i sprint. Det är bra men det är inte medalj och i år är chanserna för det slut. Men jag fortsätter såklart kriga även nästa år, kanske har jag då fått till lite vettig löpträning också så ska jag nog kunna vara med och tampas igen.

Nog om det, på söndag är det Ironman 70.3 Jönköping och jag är grymt sugen på att ta revansch på fjolårets ganska mediokra insats. Målet är att gå under 4.05 i totaltid och under 1.20 på löpningen, då är jag nöjd. Kan jag gå under 4-timmarsgränsen kommer jag vara överlycklig. Jag behöver all stöttning jag kan få och på hemmaplan i Jönköping räknar jag med många hejarop. Jag uppskattar all support även ifall jag kanske inte visar det under loppet. Bara fyra dagar kvar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s