Ironman 70.3 Jönköping

En vecka och en bebis senare ska jag försöka sammanfatta min livs häftigaste idrottsupplevelse, det är alltid lika svårt att tratta ner det till en lagom lång text så kanske dags att jag kommer till sak…

Förra året körde jag ju Vansbro (medel-SM) helgen innan Jönköping, dessutom gick jag all in med media under tävlingsveckan och var superspeedad konstant. I år valde jag bort Vansbro och körde istället Sprint-SM i Borås men med fullt fokus på Jönköping. Jag sökte inte upp media och höll mig borta från stan så mycket det gick. I år var det loppet jag fokuserade på och inget annat. Tyvärr har fotskadan förstört ganska mycket av uppladdningen och löpträningen har varit väldigt lättsummerad. Sim och cykel har däremot gått framåt vilket inspirerat mig till att kunna grunda bra och sen försöka överleva löpningen.

Dags för race, sjukt taggad och sugen på att simma som en tok. Alla mina bassängtider under vintern talade för ett nytt PB vilket brukar vara tradition för min del i Munksjön. Starten går och jag tänker att jag kör allt jag har rakt fram och söker fötter efter någon hundring. Chockad dock av att alla simmar så sjukt fort(!) och jag känner mig riktigt dålig. Försöker bita ihop och eftersom jag tycker täten drar snett fortsätter jag på min linje. Stör mig dock på en simmare som ligger höger om mig och simmar på mig stup i kvarten, 900 m rakt fram ska inte behöva vara trångt när man är ca 15 simmare på startlinjen…

Det blir inte bättre än att jag får göra hela simningen själv, det är två som drar om mig men jag lyckad inte ansluta. Simmar igenom på 26:18, 49 sek från personbästa och 11:e man upp ur vattnet, 1,5 min sämre än jag siktade på..

Inte från Ironman men från en simtävling i samma sjö veckan innan – foto: Jönköping Openwater

Ut på cykeln var fokus 300 w, jag har klarat det en gång tidigare men det var i platta Vansbro förra året och det var för tufft då. Hade något liknande första 9 milen på Lanzarote i maj vilket var för tufft för den distansen men nu kändes det görbart. Svepte om ett par konkurrenter direkt genom stan men försökte sen lugna ner mig och hålla min plan. Började närma mig ett par killar till och i utförsbackarna ner mot Ramsjöholm drog jag nytta av min hemmaplan och vågade satsa mer och passerade. Såg ganska snart att de tänkte hänga på ett tag.

Ner mot vändpunkten mötte jag ledarbilen och började jag räkna konkurrenter och konstaterade att jag var uppe på 5:e plats. Med pigga ben kändes det väldigt inspirerande.

Upp mot halva cyklingen hade jag fortfarande de andra på släp och visste att det väntade motvind runt hörnet. Satte därför in en växel till och körde hårt i backarna förbi Vireda och blev av med dem. Såg att jag plockade på 4:an också. Jag fortsatte dock hålla mig till planen och gick tillbaka till min planerade tävlingsfart. Någon mil senare kom en av de jag ställt av ikapp och körde om och själv var jag ganska nöjd med det. Gott att slippa borra själv hela vägen. Kändes fint in till stan och när det blev lite knixigt igen tog jag kommandot och vid Elmia var jag uppe på 4:e plats. In mot T2 lugnade jag ner mig och skiftade fokus mot löpningen. Cykelspliten landade på 2:12:37, 3,5 min snabbare en förra året och snittwatten blev till slut 310 med förhållandevis pigga ben kvar till löpet.

På väg hemåt genom Huskvarna – foto: Bengt-Olof Stockhem

Förra året hade jag fantastiskt publikstöd så förväntningarna var höga på att få uppleva något liknande i år. Jag slängde på mig löpskorna och tog med mig ett gäng gels och gav mig iväg. Rätt ut på Östra Storgatan och kunde inte tro mina ögon (och framförallt öron). Det var helt galet vilket tryck det var. Packat med folk på båda sidor kravallstaketen som hejade och skrek så jag trodde jag skulle bli döv. Bestämde mig för att njuta men bespara mig att ge respons och istället fokusera på min löpning. Så ifall jag såg lite tråkig ut berodde det på det, jag var tacksam och glad för alla hejarop jag fick!

Första varvet kändes helt okej och jag höll mig på 3:55 i snitt, hade hoppats kunna ligga på 3:50 men det fattades lite tryck i löpmuskulaturen. Varv två dalade snittet och jag försökte mest bara hålla i, kom ikapp Johan Linhart som skrek på mig att öka och slutade springa i distansfart… Tappade honom ut på tredje men släppte honom inte ut sikte. Det började närma sig slutet när klubbkompisen Oskar Bernström sprang om och gav lite peppande ord. Inte långt kvar men jag tog varenda vattenmugg jag kom åt och tog faktiskt ett par gångsteg vid kontrollerna. Genom stan försökte jag kräma ut det som fanns kvar och gav mig den på att passera både Johan och Oskar innan mål vilket jag lyckades med precis i Rårdhusparken. Tackar publiken på upploppet och faller ihop efter mål. Lättad över att vara i mål och nöjd över att ha cyklat så bra.

Ingen önskelöpning denna gång, men ingen genomklappning – foto: Bengt-Olof Stockhem

Det kändes rätt gott att ta emot den där medaljen också, jag har börjat uppskatta dessa mer och mer efter att ha fått bryta ett och annat lopp pga skadebekymmer. Är jag bara hel och frisk är det inte medaljen jag sliter för, men kroppen ska ju hålla också och det är varje medalj ett bevis för.

Min samling IM-medaljer, siktar på två till i år; Kalmar och Barcelona

Efter tävlingen har jag inte tränat en meter, vår kära son Einar valde ju att komma ut i onsdags och allt fokus har varit på honom och Malin. Det känns underbart att ha blivit pappa och jag vill passa på att tacka för alla gratulationer. Einar mår bra och vi lär oss mer och mer om hur vi ska ta hand om honom på bästa sätt. Annars är det superhärligt att bara sitta och titta på honom eller såklart ha honom i famnen. Kommer nog bli en och annan ”Einarbild” på instagra  Jag börjar sakna träningen så nu ska jag snart ut på ett första löppass, förberedelserna mot Kalmar ska igång!

Avslutningsvis en bild på Einar såklart

SM-Sprint

Äntligen säsongspremiär i den bemärkelsen att det var första triathlontävlingen i år där jag hade som plan att gå i mål. Lanzarote i maj och Gothenburg tri några veckor senare var båda med fotproblem som gjorde att jag redan på förhand hade planerat att bryta. Från mitten på maj har jag egentligen bara ägnat mig åt rehab när det kommer till löpning. Jag var på ett fantastiskt läger i Spanien och var i kanonform när jag kom hem. Sprang bra på träningarna och gjorde ett riktigt bra Landsjön Runt med tangerat PB som var några år gammalt och jag kände mig riktigt på gång med löpningen igen. Ett brickpass några dagar senare fick jag dock rejält ont i foten och kunde knappt gå. Troligtvis trampade jag på en rot eller liknande så oturligt att jag skadade en led i foten. Nu är jag dock tillbaka såpass att jag kan genomföra lite lätt löpträning och därför kändes det inga konstigheter att genomföra gårdagens sprint.

Eftersom jag tagit ett rejält kliv i simningen i vinter och tävlingskalendern ser ut som den gör i år med medel-sm, sprint-sm och IM 70.3 Jönköping på en och samma vecka tog jag beslutet att skippa det långa mästerskapet och fokusera på sprinten och Jönköping. Såklart lockade det också att vara med på SM-veckan med allt vad det innebär. Planen blev solklar; få till min bästa simning och sen cykla starkt i toppen och vara med och kriga om medaljerna.

Simningen gick bra i 20-30 m och jag tyckte verkligen att jag var bra med men sen fastnade jag ovanpå en annan simmare och efter det var det mer simmare än vatten runt omkring mig. Jag har svårt att hantera sådana situationer och tappade helt trycket i armarna. Sökte mig ut till fritt vatten men det var svårt och tog lång tid. Jag tappade helt draget där jag ville vara men hittade tillbaka till min simning och simmade bra från 300 m och in till T1. Dock akterseglad med hela 50 sek av snabba Sandör, vilket kan jämföras med i lördags när vi simmade 2800 m i Munksjön och jag då var 2:10 efter honom. Jag tappade alltså oproportionellt mycket på dessa 750 m korta simmetrarna.

Ut på cykeln var jag i alla fall riktigt taggad och gav allt, jag plockade snabbt in konkurrent efter konkurrent och gjorde det mesta jobbet själv då det kändes som det var det snabbaste alternativet. Jag anade att Sebastian Björklund hade anslutit bakifrån och undrade om han inte skulle komma fram och hjälpa till lite men han var nog rätt nöjd med att åka med efter att ha kört ikapp 30 sek på mig och dessutom avverkat medel-sm bara 4 dagar tidigare. Efter 6 varv av 8 på cykeln kom vi ikapp andraklungan som bestod av placering 2-4:a och själva var vi 3 st i form av tidigare nämnda Sebastian men också Rickard Carlsson. Jag funderar lite på hur jag skulle agera men bestämde mig för att rulla upp jämsides och titta lite på dom och samtidigt passa på att återhämta mig lite och ta en klunk Umara. Jag slappnade dock av lite för mycket och istället för en lugn stund bestämde sig Sebastian för att det nu var dags att sätta in stöten. Taktiskt smart och väl genomfört drog han iväg och jag som dragit mig stum större delen av banan lyckades inte täppa luckan (och ingen annan heller). Så han drog ifrån och jag hamnade själv med Rickard i kampen om bronset.

Rullar upp jämsides och tittar på mina konkurrenter, nöjd att ha kommit ikapp och att få lite andrum…

Hinner sätta flaskan till munnen när Sebastian lägger in stöten, orutinerat och otaktiskt drag från min sida. Smart av Sebastian!

Jag körde ändå på det jag hade resten av cyklingen, försökte rycka ifrån Rickard vid sista varningen men jag orkade inte och låg då istället på för att ha så mycket avstånd till bakomvarande som möjligt.

Ut på löpningen var det jag och Rickard om bronset, en inte helt ovanlig duellpartner även ifall vi aldrig sprungit om en SM-medalj tidigare. Han drog ifrån i början vilket jag ändå var beredd på men visste att jag brukar kunna ta igen på honom mot slutet. Jag var riktigt stum efter forceringen under cyklingen och kom dock aldrig tillbaka från den. Det blev en tung löpning hela vägen och i mål var jag inte nära bronset.

Krigade mig igenom löpet, ingen vidare fart men det räckte för att hålla undan bakifrån – foto: Johan Linhart

Med en nattsöms distans är jag dock tacksam över att äntligen ha kunnat genomföra ett helt triathlon i år och att jag satte färg på loppet genom att dra upp till 2:a plats efter en ganska dålig simning. Jag är besviken att jag inte lyckades gå loss tillsammans med Sebastian på slutet och på så sätt kunnat ge mig själv en bättre chans till medalj, det hade varit drömscenariot. Nu har jag tre (!) 4:e platser från SM i triathlon i bagaget, två i medeldistans och en i sprint. Det är bra men det är inte medalj och i år är chanserna för det slut. Men jag fortsätter såklart kriga även nästa år, kanske har jag då fått till lite vettig löpträning också så ska jag nog kunna vara med och tampas igen.

Nog om det, på söndag är det Ironman 70.3 Jönköping och jag är grymt sugen på att ta revansch på fjolårets ganska mediokra insats. Målet är att gå under 4.05 i totaltid och under 1.20 på löpningen, då är jag nöjd. Kan jag gå under 4-timmarsgränsen kommer jag vara överlycklig. Jag behöver all stöttning jag kan få och på hemmaplan i Jönköping räknar jag med många hejarop. Jag uppskattar all support även ifall jag kanske inte visar det under loppet. Bara fyra dagar kvar!

Tävlingsdebut i simning och PB-fest

Efter musikhjälpen tappade jag energin helt till att uppdatera hemsidan, det var en rejäl urladdning men verkligen kul att det blev en sån succé. Får se vad jag ska hitta på för kul nästa gång, vi är snart där. Men nu något helt annat, eller egentligen inte. Det handlar ju faktiskt om en personlig simutmaning den här gången också.

Idag har jag gjort tävlingsdebut i simsporten, kul och nervöst att ge mig in i en ny tävlingsvärld. Många tankar som snurrar; hur beter man sig, hur klär man sig, hur värmer man upp, hur går en start till, hur undviker man diskning, kommer jag vara toksist med mera.. Det hela har löst sig ganska bra (det är ju sällan så läskigt som man själv målar upp det) och jag har haft flera bra simningar och satt nya personbästan med stora marginaler.

Först ut; 1500 m lördag strax efter 13.

Jag är väldigt nervös och har svårt att hitta en lugn andning innan start. Försöker fokusera på mitt men samtidigt kolla på hur mina medsimmare beter sig för att inte göra bort mig. Grabbarna bredvid mig är ungefär hälften så gamla så det ser nog rätt komiskt ut från läktarhåll. Starten går och de andra susar iväg första 50. Själv försöker jag bara komma in i det och vet att det inte avgörs på första 100:ingen. Jag vänder den på 1:13 och konstaterar att det går tillräckligt fort. Jag tar 500 åt gången och försöker bara simma jämnt. Konstaterar att den går på 6:25 och multiplicerar det med 3 och landar på 19:15. Utmaningen jag sätter upp är nu att minst klara den tiden men satsa på under 19. Andra 500:ingen går dock på 6:26 och 19 min gränsen ser klart tuff ut. Bit ihop nu Erik! Jag får upp ångan på slutet och tangerar sånär som på 1 sekund mitt PB på 400 och noterar 5:06 på den och 6:22 på sista 500. 19:14 totalt vilket jag aldrig varit i närheten av, ute har jag gjort 20:01 på olympisk och våren 2015 simmade jag på 19:49 med våtdräkt. Klar förbättring med andra ord!


Hem för en sen lunch och 16:15 var det dags för 400 m, en distans jag simmat många gånger och senast i november förra året på just 5:06.

Lite tagen efter 1500 försökte jag hitta fokus och kände mig ruskigt taggad för att knäcka 5 min gränsen, det bara måste gå! Jag ser att klockan stannar på 1:11 första 100. Nu bestämmer jag mig för att kriga för 4:45. Efter 200 noterar jag 2:25 och jag får verkligen gräva djupt nu. Andra 200 landar till slut på 2:26 och totaltiden 4:51.97. Inga 4:45 men ett nytt PB med 13-14 sek måste jag ändå vara väldigt nöjd med. Under vintern har jag ökat simdosen med ungefär ungefär 35 % och simmat en del med simklubben och fått extra till mycket teknikanalyser. Det har helt klart lyft mig ett rejält snäpp, kul och motiverande inför säsongen! I filmklippet nedan går jag under namnet Sigurd Huuse eftersom vi simmade två per bana. Simmar upp mig från sist efter 50 m till 2:a i heatet och visar att det är uthålligheten som är min styrka.

 


Nu väntar 800 m imorgon eftermiddag, PB blir det eftersom jag aldrig simmat distansen innan. Men kan jag klara 10 min?! det blir i alla fall målsättningen!

Fullständiga resultat

Över 16.000 kr till Musikhjälpen blir 110×100 m på nyårsafton

Jag är överväldigad och väldigt glad att vi tillsammans skrapat ihop över 16.000 kr till Musikhjälpen. Jag började hela insamlingen med målet att lägga på två nollor på min hundralapp jag själv skänkt. Det kändes avlägset efter första veckan men sen tog det fart ordentligt i takt med att mitt eget engagemang också accelererade. Vi nådde 10.000 kr i onsdags med löftet att jag skulle simma sista hundringen baklänges. Det blev lite stiltje och jag kände att det behövdes något mer, resultat blev specialhundringar för varje 1.000 kr som sedan blev varje 500 kr. Jag lade själv in en 50-lapp till och nu har vi alltså nått ursprungsmålet två nollor på min insats (150 kr) igen och lite mer därtill! Inte nog med det, när insamlingen gick in i de sista självande timmarna satte jag målet att nå 100 givare då det var så nära och nu är även det uppnått! Wow!

Mäktigt! Ni är bäst!

Nu till mina åtaganden, först och främst har jag ju en drös med fina priser att lotta ut, vilket jag kommer göra i en livesändning i samband med simutmaningen:

Alla priser, utlottning den 31/12 kl 13:30 (ca)

…och så var det simningen, som från början bara var tänkt som en liten parentes i sammanhanget men som allteftersom tiden gått fått mer och mer fokus eftersom jag märkt att det verkligen engagerat er!

Den 31/12 kl 10:15 drar jag igång årets simutmaning; 100×100 m start på 100 sek. Detta tar alltså 2:46:40 att genomföra, men eftersom jag dessutom lovat att simma sista hundringen baklänges kan vi nog räkna med ungefär 2 timmar och 48 minuter.

31/12 kl 10:15 drar vi igång simutmaningen i den här bassängen!

Om tidplanen håller (jag har aldrig simmat så här långt innan) så drar jag igång specialhundringar kl 13:05 enligt följande schema:

11.000 kr – Jag simmar med Gerhard hängandes i mina fötter
12.000 kr – Roterande crawl, dvs byte från rygg till mage på varje armtag
12.500 kr – Livräddning – vi kallar den ”rädda Gerhard”
13.000 kr – 100 m vattengympa under ledning av Victoria Grann Hammarström
13.500 kr – baklänges-baklängesmedley, dvs allt simmas baklänges och i omvänd ordning…
14.000 kr – kycklingsim, händerna i armhålorna och sen simma på
14.500 kr – klädsim tomtestyle – behöver dock få tag i tomtedräkt till detta, annars blir det något annat tokigt!
15.000 kr – ryggbenspark med armarna upp i luften
15.500 kr – 100 m fjäril på Alberts begäran
16.000 kr – Final! 100 m max, start från pall

Återstår att se om jag är så här glad efter 110 st hundringar

Oklart hur lång tid specialdelen tar.. men gissningsvis ca 30 min. Siktar på att kunna livesända avslutningen på Facebook och köra lite eftersnack och utlottning av alla priser runt 13:30. Har ni inga andra planer på nyårsafton är ni varmt välkomna att komma och heja på eller simma några hundringar vid sidan av.

Ni är grymma! Glöm inte varför vi gjort det här! Tack alla er! Tillsammans gör vi skillnad!

Umara – ny sponsor

Nutritionen som ska göra mig ännu bättre 2017


Till nästa säsong kommer jag som tidigare nämnts börja samarbeta med Umara som nutritionspartner. Hjärnorna bakom Umara är Simon och Tommy som genom sin podcast Prestera Mera under det senaste året inspirerat och utbildat mig inom idrottsnutrition. Detta har fått mig mer och mer nyfiken på deras grejer och nu är det dags att köra med det.

Umara ser alltid till att väga in det allra senaste inom forskningen när de tar fram sina produkter och rekommendationer. Med största vikt på transparens är de också noga att redovisa allt och ingående förklara varför de gör som de gör. Det gör mig trygg som idrottare i att det jag stoppar i mig är det bästa jag kan få tag i utan att behöva oroa mig för att få i mig något otillåtet. För det är ju inte svårt att bli orolig för sånt i dagens samhälle… Att de dessutom jobbar aktivt för miljön gör att jag mår ännu lite bättre.

Det är som jag varit inne på tidigare många parametrar som ska göras perfekta för att göra en optimal prestation och Umara är en viktig pusselbit på vägen.

Glöm nu inte att bidra till Musikhjälpen, med lite tur får du chans att prova Umaras produkter och själv avgöra vad du tycker. Samtidigt som vi tillsammans gör världen lite bättre för våra medmänniskor. Klicka här för all info #tillsammansgörviskillnad

Umara bidrar med ett par prova på paket till årets musikhjälp

Musikhjälpen 2016 – för att barn i krig också har rätt till skolgång

Förra året impulstartade jag en bössa för musikhjälpen och tillsammans med lite sponsorer blev det ett lyckat initiativ och 4200 kr i tillägg till insamlingspotten. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag kan skänka en 100:ing själv eller så kan jag dra igång en bössa för att försöka lägga på ett par nollor.

Tommy på Öster Cykel, en av sponsorerna (och vinnarna) förra året

Nu är det dags igen, själva radiosändningen sker 12-18 dec men redan nu kan ni börja skänka pengar.

Temat i år: ”Barn i krig har rätt att gå i skolan” Läs mer om det här.

För att motivera er lite extra har jag fått med mig lite utlottade priser från mina sponsorer även i år; Salming, Aktivitus, Persgården, Personligprofil.se, Öster Cykel och Umara är med. Umara tänker en del av er? Jodå så att, mer om detta i annat inlägg . Fina priser utlovas från dessa till er som skänker pengar.

Inte nog med det, jag måste ju bjuda lite på mig själv också. Har funderat en del på det och vad jag ska hitta på. Jag tänkte inte spåra ur helt men jag kan utlova lite galna träningspass om vi når vissa nivåer.

Följande insteg gäller:

10 000 kr – kommer vi hit, vilket skulle vara otroligt bra. Då simmar jag 10 000 meter, uppdelat på 100 x 100 m. Dubbelt upp mot vad jag någonsin simmat under ett träningspass…

Det får räcka tills vidare, det praktiska sköts via Facebook så håll utkik där: https://www.facebook.com/erikholmbergtri/

Årets indata registrerad – dax att växla upp

Jag blir ju coachad av Linda Linhart på Aktivitus, vi kör tester 3 ggr/år och lägger upp en träningsplan utifrån dessa resultat samt vad som är mina långsiktiga mål. Vi stämmer av titt som tätt per telefon eller skype för att kolla av hur allt går och om något skall justeras. Aktivitus kallar detta löpande plan. Funderar du på vart du står och hur du ska göra för att utvecklas är mitt tips att prova du med, ingen bindningstid så det finns inte jättemycket att förlora. Löpande plan är till för alla! Läs mer: http://aktivitus.se/lopande-plan/

I fredags var jag i Göteborg och körde tester igen och nu slänger Linda in dessa i planen för framtiden. Under förra vintern tog jag ett jättekliv på cykeln tack vare hårt arbete och en bra plan. En nivå som jag lyckats bibehålla under året. I vinter siktar jag på ett cykelkliv till men framförallt ett kliv i löpning där jag har mer att ge rent träningsmässigt. Mina pers är fortfarande från min tid som orienterare och visst, jag sprang mer då, men kan jag kompensera det med smartare träning under vintern hade det smakat gott att ta mig ner mot dessa tider igen. Faktum är att testresultaten redan nu pekar åt det hållet. Senaste åren har jag hållit igen ganska mycket med löpningen pga skador men med ett år utan krämpor känner jag mig mogen att trappa upp det något igen. För den som är intresserad av siffror visade testerna en tröskel på 350 watt på cykeln och 3:25 min/km på löpning.

Tröskeltest med Salmingkollega Patrik Andersson som testledare

När det kommer till simmomentet har jag precis börjat simma två pass i veckan med JSS som kommer ovanpå mina tre-fyra pass jag hittills haft på repertoaren tillsammans med IKHP och i egen regi. Bara mängdökningen räknar jag med ska göra susen för min utveckling och detta i kombinationen med mycket feedback från JSS coacher bör göra mig klart bättre än i år. Stämde av simkapacitet för ett par veckor sen när jag rev då av en 400:ing på 5:06, 1 sek från pers så jag står på en bra grund att utvecklas ifrån. Att JSS vet hur man coachar bra simmare råder det inget tvivel om då de i år skickar tre simmare och en coach till VM i Kanada nu i december. Det är inspirerande att bara få dela bassäng med dessa!

Blir en del filmanalyser med JSS

Jag har en spännande vinter framför mig, med personbästan som ingångsvärden i samtliga grenar, om den går min väg bör den göra mig till en klart bättre triathlet 2017! ”Bara” att jobba på!

Fokus på löputveckling 2017

Nytt fokus

Det är väl ingen större överraskning men nästa år är det fulldistans som står överst på agendan och resterande tävlingsschema får ta hänsyn till detta. Mallorca gav tillräckligt många positiva besked för att jag skulle bestämma mig och när nu Kalmar kör herrproffs igen blir det självklart att lägga detta race som säsongens huvudmål.

Redan under semesterveckan på Mallorca bestämde jag mig för att satsa på Kalmar till nästa år

Jag var ju nere som supporter i år och har redan hunnit provcyklar Ölandsdelen och delar av fastlandsrundan. Utöver det har det blivit ett par varv på löpbanan vilket känns gott att ha med in i vinterträningen. Det är alltid bra att ha några minnesbilder att tänka på under alla träningstimmar framöver. Just nu drömmer jag om att gå under 8:30:00, en tid som i dagsläget skulle kvalificera mig topp 10 i Sverige någonsin på fulldistansen. Jag tycker det känns som ett tufft men tillräckligt rimligt mål för att jag ska kunna sträva efter det. Om det sitter redan 2017 återstår att se, men det är ambitionen. Den 19:e augusti får vi svaret!

Ölandscyklingen i Kalmar passade jag på att reka redan i somras

Jag inleder säsongen i mitten på maj med Ironman Lanzarote och lägger sedan fokus på lite kortare tävlingar under juni och juli. Då blir det traditionsenliga Gothenburg triathlon och sen såklart upp till Vansbro för att kriga om SM-medaljen. Sist men absolut inte minst Ironman 70.3 Jönköping som jag räknar med kommer bjuda på det härligaste publikstödet någonsin och jag ser ingen anledning till att tvivla på detta. Kalmar står sedan runt knuten och när det väl är avklarat och kroppen återhämtat sig igen drar jag till Barcelona och kör Ironmandistansen även där.

2009 var jag på Lanzarote tillsammans med LIU Elitidrott och minns att jag läste om Ironman. Men då fanns inte minsta tanke på att åka ner och köra den en vacker dag. foto: Peter Holgersson

2009 var jag på Lanzarote tillsammans med LIU Elitidrotts orienterare och minns att jag läste om Ironman. Men då fanns inte minsta tanke på att åka ner och köra den en vacker dag. I maj är det dags, 8 år senare. Fotot tagit av prisbelönta fotografen Peter Holgersson

Målet är alltså att under 2017 samla på mig tre fulldistanser och den erfarenheten det innebär, samtidigt riva av en riktigt snabb tid i Kalmar och plocka hem en SM-medalj i Vansbro. Går allt det i lås samt att Ironman 70.3 Jönköping blir tipptopp kommer jag njuta som få till solnedgången i Barcelona den 1/10! Jag längtar redan!

I maj 2015 körde jag IM 70.3 i Barcelona som jag tyvärr fick bryta pga hälsporre, 2017 tar jag revansch på dubbla distansen. foto: Frederik Flagstad

För att bli bättre

Jag försöker hela tiden förbättra och utveckla mitt arbete mot att bli en bättre triathlet. När det gäller träningen gör jag det tillsammans med Aktivitus. I förra veckan satte jag mig ner med Linda och löpcoach Emma och började fila på ett extra löpfokus inför 2017. Jag har stått och stampat lite med löpningen senaste åren men nu siktar vi på att höja nivån några snäpp.

Dags att skruva upp löpnivån #aktivitus #löpandeplan #salmingrunning


Träningen är såklart en avgörande del, men långt ifrån den enda för att en satsning ska gå i lås. En annan stor del är ju såklart försörjningen. Det hade varit fint att leva helt på sponsorer och prispengar men där är jag inte. Jag har ju mitt jobb på Skanska också, drygt två fina år i produktionen har jag hunnit med. Men att kombinera elitidrott och arbetsledarjobbet är inte hundra optimalt. Därför ska jag i månadsskiftet ta mig an en ny jobbutmaning på Tekniska kontoret i Jönköping.

Dags för en ny byggroll, nu blir det projektledning


Det ska bli skönt att gå till ett kontorsjobb, för att kunna lägga all fysisk kraft på träningen. Det ska också bli kul att börja jobba med en helt annan roll i byggbranschen. Nu hamnar jag på beställarsidan istället och kommer vara med hela vägen från idé till förvaltning. Det ska bli riktigt kul! Självklart fortsätter jag på deltid precis som tidigare så att jag ska hinna träna precis så mycket som jag vill. Jag förbättrar mina förutsättningar både på jobbet och som triathlet. Det bästa av två världar helt enkelt!

Mot ett snabbare 2017 med bättre förutsättningar

Summerar 2016 med 600 ord

Jag sparkade igång säsongen tidigt i maj med IM 70.3 Mallorca och vilken start det blev, alltså vädermässigt… Regnet öste ner från gryning till skymning och jag var alldeles för passiv på cyklingen, vågade inte alls satsa utför och i kurvorna och tappade därmed dyrbar tid. Satte i alla fall dit löpningen med årets bästa snittfart 3:50/km vilket jag tog med mig inför resten av säsongen. Placering: 21:a (20:e pro)

Ut på en blöt och läskig cykling

Samma månad och tre veckor senare var det dags för ett soligt och somrigt Växjö att bjuda upp till den olympiska distansen. Jag simmade bra, cyklade riktigt bra och klappade sen igenom totalt på löpningen. Slutade 3:a men var alldeles för besviken på min prestation för att vara nöjd med det. Nästa anhalt blev Göteborg och nu gick det bättre, en solid insats genom hela tävlingen och en bra känsla trots att Bäckson utklassade mig gav jag mig själv godkänt för min andraplats.

Härlig sommardag i Göteborg

Efter dessa inledande tävlingarna gick jag in i en mästerskapsmånad; SM Sprint Uppsala, SM Medeldistans Vansbro, IM 70.3 Jönköping och SM Olympisk i Umeå. Gjorde min bästa sprint någonsin på 1 timme blankt och hade en mördande spurtduell mot Rasmus Andersson om 8:e platsen som tyvärr föll till hans fördel. I Vansbro som ju var årets stora mål höll jag inte alls som jag hoppats och klappade igenom på löpningen. Det räckte ändå till en 5:e plats vilket läggs till sviten med två 4:e platser sen tidigare. Jag ger inte upp, nästa år tar jag medaljen!

Utslagen i Vansbro, besviken och öm i benen

IM Jönköping gick av bara farten och jag tyckte nog att jag återhämtat mig från Vansbro, men återigen tappar jag det på löpningen och lommar lite besviket i mål men med ett stort leende på läpparna. Vilket drag det var! Tack för allt fantastiskt stöd, nästa år lovar jag att leverera även här! Drog sen till björkarnas stad och gjorde återigen en stabil insats över den lite kortare distansen. Hade ruskigt bra cykelben men fick ingen utdelning och slutade 11:a efter en bra löpning.

Publikfest i Jönköping trots halvdassigt väder

Bara fyra tävlingar kvar av säsongen; IM 70.3 Gdynia, Kalmar Mini, Tjörn Medeldistans och IM Mallorca. Tre satt som ett smäck och en (Tjörn) är bara att glömma.

Säsongens absolut bästa prestation gör jag i Polen, 25:29 på simningen, 2:14:48 på en tuff cykelbana och sen 1:19:47 på löpningen. Mest nöjd över att jag gick hårt och ändå höll hela vägen, jag kände att det gick. Efter flera genomklappningar är det klart att jag tvivlar, men det gick! Slutade dessutom 7:a, mitt mål om en topp 10 placering kunde nu bockas av!

Fullträff i Polen!

 

Kalmar mini vann jag efter att ha skapat en rejäl lucka ut på löpningen, supernöjd med den! Det sändes dessutom live på barometern så jag kunde studera min cykelteknik efteråt, kul! Verkligen en skön seger, det är kul att vinna och i Kalmar dessutom!

Seger! Foto: Mats Holmertz, Barometern

Då var det bara mandomsprovet kvar på Mallorca och givetvis visade ön upp sig från sin regniga sida även denna gång. Klarade mig dock från regn fram till löpningen så jag kunde göra mig själv mer rättvis på cyklingen. Hade en vision om att göra 9 timmar och det gjorde jag med plus några sekunder. 9:00:58 är jag nöjd med, bästa svenska tid på ön och då den nu läggs ner efter tre år kan jag få behålla den titeln en lång tid framöver 🙂

Bra IM-debut med mersmak!

Jag hade det tungt med nyckelbensbrottet och följdskador 2015 men med nytt samarbete med Aktivitus och en bra grundträning tog jag mig till 2016 starkare än någonsin. Jag har blandat prestationerna men toppen har varit riktigt bra, till och med bättre än någonsin. Jag går in i grundträningen betydligt starkare än i fjol. Det här känns riktigt riktigt bra!